.

livet förändras och någonstans kanske det har en mening även om det känns jävligt hårt. varför ska man kämpa stark för något när hon säger att de ändå aldrig kommer gå. det känns tungt, det gör det, verkligen. men det är nog i sånna här lägen man får veta vilka som alltid kommer finnas vid ens sida och den har jag nu upptäckt, du var kanske inte var den jag trodde, jag kanske inte betydde de som jag trodde, dina ord bräns, men de tror jag inte du förstår. i en längre tid levde vi i en dröm men alla människor får någongång en mardröm, det har nog alla uppleft. men vissa har en otur att drömma den om och om igen.

jag känner igen den här som händer, jag har uppleft det förr, i mina yngre år bestog nog nästan varje vecka såhär. vi bråkade fram och tillbaka om allt mellan jord och himmel, men vi var alltid vänner i slut änden, och jag tror det berodde på att vi verkligen var vänner, långt in i själen. dom vännerna jag hade då har jag fortfarande kvar, även om vi gått från himlen till helvetet och till himlen igen. vi har sårat varandra om och om igen, men vänskap handlar ibland att man måste förlåta, hjälpa varandra, göra det som egentligen känns jobbigast, inse att man ibland får ge med sig, för man vinner alltid på det i slutet. så har det iaf varait för oss, därför är vi vänner än idag, även om vi är långt ifrån varandra och inte ses så ofta. Jag älskar er tjejer, ses i helgen, det ska bli den bästa på länge. det behöbver jag verkligen nu.