.

läste just min kära lilla vän josephines blogg, det fick mig att falla i gråt. jag vet egentligen inte varför, men jag är rädd att förlora en sånn kär vän, kanske lite hårt taget, men snart finns det ju inget kvar av dig. jag tänker på alla minnen vi har tillsammans, ändå sen vi slutade nian har jag kännt att jag saknar någon vid min sida, någon som uppmuntrade en när man sjunkit, någon som jämnt fick en att resa sig när man fallit. någon jag kunde prata om allt om,  du är den ända som vet allt om mig, allt jag kännt och varit med om. jag vet att du aldrig skulle svika mig. ibland gör du mig så himla orolig, jag vet inte vad jag ska ta mig till, du är en sånn vacker person, vill aldrig förlora dig, vad som en händer finns jag alltid vid sida.
jag vet inte vad jag ska skriva, jag bara gråter och gråter, jag saknar dig så himla mycket, du betydde så mycket för mig. jag önskar att vi aldrig skiljts åt, det är så mycket som hänt.
särskilt i mitt liv, det har blivit från vitt till svart på så kort tid. har snart inget kvar, har såklart minna vänner. men jag känner att det är så mycket jag saknar här i livet. allt har gått så snabbt, har inte hunnit tänka.
tänker på låten "det är så logiskt alla fattar utom du", den passar så bra in, men det är väl bara jag som förstår.

nej nu orkar jag inte mer, jag ser bara svart, jag gråter och gråter, känner att det är mycket känslor som kommer på samma gång nu. snart vet jag inte vart jag ska ta vägen, det finns bara två altenativ, kämpa eller falla!